Från grumlighet till klarhet – Seriös svensksatsning på rysk träproduktion

Idén med Rusforest är att ta tillvara på den ryska skogsråvaran och i första hand förädla den till trävaror. Rusforest är ett skogs- och avverkningsbolag som arbetar med arrenden och avverkningsrättigheter. Avgörande för att det ska fungera är djupa kunskaper om Ryssland. Det är ju inte fråga om en vanlig köp- och säljsituation. Att köpa skog på rot i nästintill väglöst land är en långsiktig historia.

Resan för att se företagets anläggningar varade i fem dagar, den gick över sex tidszoner och största delen av tiden var gruppen på resande fot. Flyg, minibuss, tåg och minibuss, ett riktigt äventyr.

Syftet med resan till Rusforests sågverk i Magistralny och Boguchany, som ligger i mellersta och södra Sibirien, var förstås att visa hur företaget fungerar. Att det finns en fungerande organisation, logistik, en genomtänkt plan och det nätverk som krävs för affärer i den här storleksordningen.

Företagets vd sedan ett år tillbaka, Martin Hermansson, är med på resan och är med sina 29 år Sveriges yngste vd på ett noterat företag.

 Ung men erfaren. Trots sin låga ålder har Martin Hermansson redan en hel del erfarenhet, såväl av branschen som av Ryssland. Vid sidan av sina ekonomistudier i London lade han ner stor möda på att lära sig ryska, vilket han enligt de deltagande ryssarna talar förvånansvärt väl.

– Nu har jag har varit i Ryssland nästan sex år och börjar lära mig hur det fungerar. Grundkunskaper om skog och såg har jag med mig hemifrån. Familjen äger 1 500 hektar skog och ett sågverk i Västsverige, säger han.

Efter studierna drev Martin Hermansson ett konsultföretag och blev sedan den drivande kraften i uppbyggandet av NTG (Nord Timber Group), i nordvästra Ryssland, som hade arrenden på över en miljon hektar tall- och granskog då företaget införlivades i Rusforest i våras. Under Martin Hermanssons tid i NTG utvecklade bolaget ett fungerande vägnät, egna järnvägsterminaler, sågverk med väl utbyggd torkkapacitet plus ett hyvleri. Förra året avverkade NTG närmare 400 000 kubikmeter varav en fjärdedel förädlades i den egna sågen.

Totalt har Rusforest nu avverkningsrättigheter på närmare 2,5 miljoner hektar i fyra olika trakter på olika håll i Ryssland. Två av dessa finns i Archangelskregionen, en i Irkutsk och en i Krasnoyarsk, om man nu kan kalla de jättelika områdena för trakter.

Olika träslag. Träslagsfördelning är olika i de olika distrikten: I Sibirien är det en stor andel lärk och lärken i Krasnoyarsk är av mycket hög kvalitet. I Archangelsk är fördelningen ungefär som i norra Sverige med gran och tall av varierande kvalitet.

Totalt handlar det om rätt att avverka 3,5 miljoner kubikmeter per år och med den industri Rusforest har idag kan de bara förädla en bråkdel. Men Martin Hermansson säger att kapaciteten successivt kommer att byggas upp eftersom vinsterna inte kan optimeras med enbart avverkning. Men sågningen är nog den minst komplicerade delen i arbetet. Träden står i skogen, vägnätet är undermåligt och skogsbilvägar finns inte överhuvudtaget. Att bygga vägar kan verka som ett sisyfosarbete, men Martin Hermansson säger att de nu skaffat de erfarenheter som behövs för att bygga rationellt.

Bygga vägar. – Visst är det ett stort jobb. Inte minst för att kunskaperna om att bygga skogsbilvägar inte finns här. Det har helt enkelt inte behövts eftersom avverkningen tidigare legat på så låg nivå att man hämtat det timmer som behövts nära befintliga vägar, förklarar han.

Rusforest har köpt in ett 30-tal tunga maskiner som bulldozers, grävare och väghyvlar och med hjälp av svenska jägmästare och maskinförare utbildas nu lokal arbetskraft i det svenska sättet att bygga skogsbilvägar som kan användas alla tider på året.

Under de långa resorna mellan sågverken får man en bra bild av vägproblemet. De raka, breda och ojämna grusvägarna går genom en till synes ändlös ödemark. Det är bara skog, timme efter timme och ibland flera mil utan en enda mötande bil. Norrlands inlandsvägar verkar vid jämförelse ha rusningstrafik.

Kompetens. Om NTTs utsände ska uttrycka någon åsikt om Rusforests möjligheter att lyckas så känns det som en stor fråga. Kärnfrågan är nog hur Ryssland kommer att fungera på sikt och om den saken vet jag alltför lite. Då det gäller hur Rusforest angriper de olika problemen med virkesförsörjning och industriuppbyggnad ser det ganska bra ut, åtminstone på de två sågverk som besöktes i somras.

Företagets ledning verkar ha kompetens. De presenterar genomarbetade strategier för logistik, flöden, rekrytering och försäljning. Det timmer de inte själva sågar går till andra köpare och det finns avnämare för flis och bränsle och trävaruförsäljningen uppges fungera.

Jämfört med för några år sedan är också genomskinligheten i företaget större. Under de första åren (som Varyag Resorces) var informationen grumlig och det gavs lite substantiell information om vad företaget gjorde, vilket skapade skepsis. Det ska emellertid tilläggas att OMX First North inte omfattas av samma juridiska regelverk om information som börsföretag. Dessutom har Rusforest nu en styrelse med namnkunniga skogs- och sågverksproffs med gott rykte. Även om det finns de som muttrar om föredettingar. Men det känns inte rättvist.

Rusforest styrelse. Ordförande är Kenneth Eriksson som är känd i sågverksbranschen efter många år på SCA, bland annat som vd för SCA Forest Products. Han övertog ordförandeklubban i våras efter diplomaten Sven Hirdman som var Sveriges ambassadör i Moskva mellan 1994 och 2004. Hirdman hade under sina 40 år på UD även en mängd andra uppdrag och hans stora kunskaper om Ryssland har varit betydelsefulla för bolaget. Hirdman finns kvar i styrelsen som hedersordförande och är förmodligen en viktig nätverksbyggare.

Två andra sågverkskändisar i styrelsen är Franz Bergstrand med ett förflutet på bland annat Jämtlamell och Jerker Karlsson som haft flera höga befattningar i SCA.

Så vad det gäller de praktiska bitarna med råvaruflöden, sågteknik och försäljning, ger Rusforest ett stabilt intryck.