23948sdkhjf

Färöarnas träskatt – skulpturer från 1400-talet

När Kalmarunionen härskade och Erik av Pommern var unionskung för Norge, Sverige och Danmark, beställde Nordens biskop de numera berömda Kirkjubor-bänkarnatill Färöarnas nya katedral.

St Magnus domkyrka, började på initiativ av biskopen Erlendur att byggas omkring år 1300 vid havskanten i Kirkabjor. När Erlendur dog 1308 var katedralen långt ifrån klar.

Beställningen av kyrkobänkarna med bänkgavlar mottog en hantverkare i Bergen och de har skapats någon gång under åren 1406 till 1430. Bänkgavlarna är skulpturer och föreställer centrala personer från bibeln, uthuggna karvade i furu. Tidigare trodde man att domkyrkan aldrig blev färdig, bland därför att uppfattningen var att den alltid saknat tak, men nyare forskning tyder på något annat. Fyndet av ett valvtaksunderlag och av gammal puts på väggarna tyder på att konstruktionen faktiskt var övertäckt och användes.

Storleken på bänkgavlarna tolkas som att de ursprungligen var gjorda för katedralens bänkar och placerade inuti den överbyggda stenbyggnaden. Men nya vindar minskade kyrkans makt.

– Det var reformationen som satte punkt för domkyrkan. Byggnaden lämnades åt sitt öde och förföll, säger museiintendent Tórarinn Niclasenvid Färöarnas museum.

Bänksluten hamnade ett stenkast längre bort i den vita träkyrkan, S:t Olafskyrkan, vilken är den äldsta kyrkan på Färöarna och den används fortfarande. Kyrkan är från omkring 1200.

Marken har eroderat avsevärt. År 1600 bekräftar källor att det var över 50 meter från S:t Olafskyrkan till havet. 1863 stängdes kyrkan eftersom den riskerade att falla i havet. Man beslöt att säkerställa kyrkans säkerhet. En skyddsmur uppfördes framför kyrkan. Samtidigt renoverades kyrkan. Då lyftes även de gamla möblerna ut, varav 18 bänkgavlar. De skickades till Danmark 1974 och placerades på det danska nationalmuseet.

– Vi fick tillbaka bänkgavlarna till Färöarna 2002, så de var i exil i nästan 30 år, säger Tórarinn Niclasen.

På Färöarnas museum kan en besökare notera det goda humör som utmärker skulpturerna, i alla fall de lätträknade som har en kvinna som motiv. Vi är vana att se Maria allvarlig med blicken nedslagen, där hon står med Jesusbarnet i famnen. Men katedralens träskulptur är en glatt leende Maria och till och med Jesusbarnet ler.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.109