Kari Kangas, dr i skogsekonomi och portföljförvaltare på United Bankers. Foto: Colourbox/United Bankers

Han växte upp på den finska sidan av Tornedalen, i Övertorneå, och har sedan dess ägnat sitt yrkesliv åt skog i olika former – från fältarbete till ekonomisk policy på global nivå som rådgivare till FN. 

– Jag är född till att bli skogvaktare, säger Kari Kangas i en stor intervju med NTT Woodnet.

I dag är han dr i skogsekonomi vid universitetet i Joensuu och leder skogsinvesteringar på United Bankers i Helsingfors. Perspektivet är globalt, men fotfästet är nordiskt.

De utmaningar som nu definierar skogssektorn i Norden är enligt Kangas tre: geopolitik, den gröna transformationen och klimatförändringar. Och alla hänger ihop.

När Ryssland invaderade Ukraina upphörde all import av trävaror till Finland – en förlust på omkring tio miljoner kubikmeter. Samtidigt har förädlingskapaciteten i både Finland och Sverige ökat. Enbart i Finland har konsumtionen av rundvirke ökat med sju miljoner kubikmeter, tio procent, de senaste åren.

– Det har skapat en ny balans. Råvarupriserna har stigit kraftigt, och det kommer att bestå. Det tvingar industrin att satsa på högre förädlingsgrad – och det är bra för den nationella ekonomin.

Råvarupriserna har stigit kraftigt, och det kommer att bestå. Det tvingar industrin att satsa på högre förädlingsgrad – och det är bra för den nationella ekonomin

Företag som Stora Enso ställer nu om mot mer förpackningsmaterial av hög kvalitet. Det är ett logiskt steg i en ekonomi där tillgången på billig råvara minskar.

– Brist skapar innovation. Vi måste ta mer värde ur varje kubikmeter i stället för att avverka mer. Det stärker både ekonomi och klimatmål.

Råvarubrist skapar innovation, hävdar Kari Kangas i en intervju med NTT Woodnet. Foto: United Bankers

Just kopplingen mellan skog och klimat är central i Kangas synsätt. Träbyggande, betonar han, är inte bara ett alternativ – det är en nödvändighet.
– Trä är den bästa kolsänkan. Livscykeln är lång, i nordiskt klimat kan ett trähus stå i hundratals år. Dessutom ersätter det andra material som betong och stål, vilket ger en dubbel klimatvinst.

Trots detta är träbyggandets marknadsandel låg. Globalt utgör trä mindre än tre procent av byggsektorn. I Finland har användningen av trä i byggnation till och med minskat. Kangas hoppas på en ny generation regler som främjar trä – inte som nostalgi, utan som högteknologiskt material.

Men det är inte bara produktionen som måste förändras – även skogsskötseln.
– Våra skogar är tätare än förr. Det låter bra, men det minskar fotosyntesen i de nedre lagren och försämrar kolförrådets utveckling i marken. För att skapa starkt, rakt timmer krävs gallringar i rätt tid och långsiktig planering.

Han lyfter också behovet av att anpassa skogen till ett varmare klimat. I Sverige har barkborreangrepp blivit en återkommande plåga. I Finland, där våren är några veckor senare, har man än så länge klarat sig bättre – men för varje år ökar risken.
– Därför ökar vi andelen tall och lövträd i våra portföljer. Blandskog är mer motståndskraftig. Vi har gått från 10 till 16 procent lövträd. Målet är 20.

Den ryska skogsindustrin, där Kangas själv arbetade i flera år, har i praktiken förlorat all betydelse för Europa.
– De producerar för sin inhemska marknad, men har tappat exportmöjligheter, infrastruktur och kunnande. Västerländska investeringar är borta – och de kommer inte tillbaka. Vi måste räkna bort Ryssland helt ur vår ekvation.

Det gör att Europa i allt högre grad måste förlita sig på sina egna resurser. Och här, menar Kangas, finns ett gyllene tillfälle.
– Den gröna omställningen är inte bara klimatpolitik, det är industripolitik. Europa måste bli den vuxne i rummet. Vi kan inte lita på Kina som exportmarknad eller Ryssland som råvarukälla.

Men för att den nordiska träindustrin verkligen ska blomstra krävs politiska förändringar.
– Vi har god infrastruktur, utbildad arbetskraft och stabila institutioner. Men tillstånden tar för lång tid. Regleringen måste bli rimligare. Incitament är bättre än regler. Regler är dyra – men människor förstår sina egna fördelar.

På sikt tror han att klimatpolitiken kommer ersättas av en bredare naturkapitalpolitik, där markägare får betalt inte bara för virke, utan även för biologisk mångfald, kolsänkor och ekosystemtjänster.
– EU:s system för kolinlagring är inte på plats ännu, men det är på gång. Jag tror att vi ser verklig påverkan om två, tre år.

Och framtiden?
– Jag är alltid optimist. Men det krävs smärta för att få förändring. Om det inte finns smärta, finns det inget incitament. Vi gillar bekvämlighet, men den vägen är inte längre hållbar.

Artikeln är en del av vårt tema om Intervjun.