Storbritannien ligger kvar

Mitt i natten mot den 24 juni, Midsommarafton, vaknade jag till och fick för mig att jag skulle slå på iphonen för att få bekräftat att prognoserna visat rätt: att Storbritannien hade röstat för att stanna i EU. Chocken när rubrikerna visade motsatsen var massiv, och ännu större var den förstås hos många av britterna. Av senare reaktioner att döma var det en majoritet som förutsatt ett ja till EU, även om man hoppades på förändringar i avtalet.

Min dotter som bor i Storbritannien sedan många år, utan brittiskt medborgarskap (det har liksom aldrig känts viktigt), var en av alla britter som kände att man vaknat mitt i en mardröm. ”Jag stirrar på min datorskärm och hoppas att siffrorna ska ändra sig” var min dotters första bedrövade reaktion på Facebook, och många, många liknande reaktioner hördes på sociala medier och i etermedia. Snart bildades en rad grupper i protest mot resultatet, med namn som ”Not my vote”.

Vad som händer framöver är däremot väldigt oklart, och både näringsliv och finansvärld avskyr som bekant osäkerhet. I och för sig en ganska absurd inställning i dagens globala och oroliga värld, men så brukar det heta. I verkligheten är det däremot ofta de som behåller lugnet och fortsätter satsa på det man tror på som i längden blir framgångsrika.

Storbritannien ligger ju kvar. I Europa. Behoven av bostäder är fortfarande lika stort, liksom det är i många andra länder. Storbritannien behöver fortfarande svenskt trä, och man behöver fortsätta handla med omvärlden på en mängd områden. Även med Boris Johnson som utrikesminister behöver landet behålla goda kontakter och handelsförbindelser med resten av världen.

Det stora bekymret är snarare den brittiska ekonomin. Britterna behöver fortfarande köpa trävaror och trähus från Sverige, men kommer man att ha råd? För tvärtemot vad många britter tycks tro så behöver brittisk ekonomi den fria rörligheten. Den stora husfabrik för trähus som håller på att ta form i norra England har räknat in snickerikunniga personer från östra Europa i kalkylen. Ett av många exempel på hur det brittiska näringslivet har utvecklats med den fria rörligheten som förutsättning.

Hur allt detta löser sig får vi följa framöver. Men som sagt, behoven finns kvar, både av nya bostäder och av fri rörlighet för människor i Europa. De företag och branscher som vågar tro på en rimlig politisk utveckling, trots Brexit, kommer att stå som vinnare om några år. Träindustrin har förutsättningar vara en av dem.